Någon frågade mig om hur jag resonerar kring mat och ätande. Kan man till exempel ha mjölk i kaffet eller är det inte bra? Som svar fick hon en lång utläggning där jag paketerade det jag står för i frågan. Kontentan är återigen att jag är övertygad om att vi behöver komma tillbaka till oss själva. För vi är olika. Mår bra av olika. Det finns inga rätta svar. Inget facit. Och i förlängningen så tror jag också att vi behöver påminna oss själva om att se det större perspektivet. Om jag väljer att helt utesluta gluten ur min kost i fem år trots att jag inte är glutenintolerant - vad blir konsekvensen? Hur kommer min kropp reagera den dagen då jag vill äta en fralla eller börja äta gluten igen? Om jag nitiskt förbjuder mig själv från att äta allt som jag anser är onyttigt - vad blir konsekvensen? Hur påverkas min relation till mat av det? Jag tror att vi skulle må bra av att göra det här med det mesta. Att lyfta blicken och försöka se det större perspektivet och också se konsekvenserna av våra val. Det sätter saker i perspektiv, vilket jag upplever gör att saker blir lite lättare att förhålla sig till.
