Ahhhh hästlivet! Jag anmälde mig ju spontant till väntelistan på ridskolan när vi flyttade hit förra sommaren och fick en efterlängtad plats i våras. Sedan dess har mina måndagar varit heliga och den där en och en halv timmen med hästarna har gjort så mycket. Första gången kände jag mig hög på barndomsminnen, gödsel och känslan av att JAG KAN. Det är ju något oerhört stärkande och kul med att vara nybörjare som vuxen. Även om jag red i nästan tio år som barn och tonåring och det sitter i ryggmärgen så är jag ändå väldigt mycket nybörjare efter 18 år utan hästarna. Jag märkte enorm skillnad i att ungdomens kaxighet hade ersatts med det vuxna konsekvenstänket (heheh boring) men att ju mer jag var med hästarna så växte tryggheten och känslan av att det ändå är väldigt välbekant. Jag känner mig så förbaskat hemma i stallet och med hästarna. Det är en del av mig som jag antagligen aldrig kommer bli av med. Mitt väsen mår så bra i den här miljön och jag inser att den här återgången till ridningen kommer sluta i att jag vill ta mig an hästlivet mer ordentligt längre fram. Kanske blir det egen häst om några år, med en foderhäst som ett första steg. Jag red bara på ridskolan mellan 8-12 års ålder innan jag började ta hand om andras hästar som om de vore mina egna. Först min tremännings envisa gotlandsruss Evelina Baldi, sedan en kompis ponny Frigge och sedan min gymnasiekilles mammas häst. Jag levde i stallet så mycket jag kunde och mitt drömmigaste sommarlov var när jag fick gratisjobba på en hästgård hela sommaren. Pappa släppte av mig vid 07 när han åkte till jobbet och jag fick skjuts hem av stallskötaren och hennes hundar vid 22. Dagarna bestod av stallsysslor, ridning, obligatorisk filmjölksfika vid 10 och mängder med äventyr. Jag levde som i alla hästböcker jag plöjt. Från det till 18 år utan hästarna. Nu är det sommaruppehåll och jag längtar redan tills jag kan ta upp ridningen igen. När vi byggt klart huset och det finns mer utrymme igen så hoppas jag att stallet några hundra meter från oss har plats för en till som är min. Drömmen lever! Läs även: Jag drog iväg själv igen!
