Hej från en av alla mina rundor i området. Om någon hade sagt till mig att jag skulle bo i skärgården hade jag nog aldrig vågat tro på det. Känslan när vi kom hit för första gången var så omedelbar - hemma. Sedan dess har den här platsen vuxit på mig. Såhär efter nio månader i huset är jag övertygad om att det var meningen att vi skulle just precis hit. Har alltid känt mig hemma där jag bott men det här överträffar allt jag tidigare upplevt. Som att vi alltid bott här. Som att platsen pratar med själen (ursäkta flum) men det händer något inuti varje gång jag kommer hem och varje gång jag rör mig i området. Att bo i naturen, vid havet, i skärgården, med naturreservat på andra sidan vägen och på en gata som knappt någon är på gör mig så gott. Jag trivs på ett sätt jag inte visste att man kunde, för gudarna ska veta att jag älskade att bo i sjöstan. Jag älskade alla lägenheter som var mina hem och jag älskade att bo i (nära) stan. Men det här är next level hemma-känsla som jag är så tacksam för. Andas ut här hemma. Spankulerar runt i området och kommer på mig själv med att beundra det som om det är första gången jag ser det. Vi önskade oss en plats att bygga bo på. En plats som kan utvecklas över tid och formas med livet. Allt det händer nu och det är så förbaskat fint. Vi förbereder oss för att bygga ut huset, får uppleva första våren med trädgården, planera för det som ska byggas i sommar och fantisera om det som kommer sen. TACK är väl det minsta man kan känna - och som det känns. Tacket är ständigt närvarande. Tack för att ni orkade läsa hela vägen hit! <3Läs mer om husresan:- 10 saker vi vill göra i trädgården- Före- & efterbilder på köpmannadisken i köket- Skaffa höns, tips! - En uppdatering i flytten
