Frågan kommer ganska ofta: Hur vet man att man är redo att flytta från stan? För mig handlade det om en växande längtan efter hus. Jag är uppvuxen i hus och älskar allt vad det innebär. Att bara kunna öppna dörren och gå ut må låta banalt men det innebär sådan enorm livskvalitet i min bok. När vi började prata om att flytta ihop på riktigt var det tydligt att hus stod överst på vår gemensamma önskelista. Vi kände båda att det var självklart när vi skulle leta gemensamt boende. Vi tittade på några hus i Sickla, Hästhagen och närmare stan men insåg snabbt att om vi ändå ska bo i hus vill vi ha grusvägar, naturtomt och närhet till hav och natur. Bort från stan och stadskänslan. Om jag tittar på vårt liv så passar vi kanonbra i skärgården. Vi nyttjade inte stans utbud av restauranger, kultur, shopping och allt som finns ändå. Jag gissade att jag skulle trivas men var inte beredd på hur enormt påverkad jag blev av att flytta från stan och närmare naturen. Lugnet det medför är som balsam för hela systemet och jag njuter så av känslan som kommer av att bo såhär. Älskar att ha en plats som är bara våran och som vi kan växa på och utvecklas tillsammans. Kommer mer och mer in i huslivet och trädgårdslivet och förstår mer och mer att det är vårt. Det korta svaret på frågan är nog som allt annat, man behöver lyssna in sig själv för att hitta svaret. Läs även: Världens godaste tomatsoppa
