Herregud. Ungefär så känns det i mig. Vaknade vid 07 imorse, började måla direkt efter frukost. Gick utanför dörren första gången halv sex. Är fortfarande inte färdig. Har pendlat mellan att i godan ro lyssna på poddar och musik, ha helt tyst och stundtals velat skrika och kasta saker. Så jävla less. Är oerhört redo att lägga penslarna åt sidan och inte titta åt en målarburk på 700 år när allt är klart. MEN så fint det blir! Det är så värt det, även om det krävdes att jag backade och såg helheten för att förstå det. Som jag ska fira när köket och hela baletten är färdig. Ringde till mina föräldrar vid varje fikarast idag för att muttra loss och få ny energi. Vet ju precis var jag fått det här från - kombinationen av att pappa alltid fixat, så gott som, allt själv i hus och hem + mammas envishet och "det ska ske NU". Funderade på att göra ett ryck till nu när Edith somnat men är för trött och behöver en paus mentalt, plus att det är för mörkt. Tack och lov kan jag ändå känna, hehe. Berätta, hur har ni det? Hur har helgen varit?
