”Den första koppen kaffe i trädgården” svarade han utan att fundera. Samma omedelbara svar jag själv skulle gett på frågan om vad han längtar mest efter. Mitt huvud är fyllt av längtan efter det som kommer snart. Bilder av hur vi brer ut våra grejer i det lilla gulliga huset på den alldeles för stora tomten. Våra samtal om hur vi ska bygga ut medan vi bor in oss i det charmiga som redan finns. Elden som sprakar i brasan en sval kväll, bara för att det är mysigt. Att vakna med fågelkvitter från det öppna fönstret. Känslan av att gå barfota rakt ut i gräset som är vårt. Platsen som valde oss, som om det var menat långt innan vi visste att den fanns. Lingonriset, krusbärsbusken, päronträdet. Möjligheterna och drömmarna. Tänk om vi kan göra såhär älskling börjar våra samtal nu för tiden. Idéer om pergola, ateljéfönster och skafferi man går in i ritas upp och fantiseras om. Våra namn på samma postlåda. Några korta steg till havet och naturreservatet. Jorden kommer vara nära nu och hela mitt inre längtar. Snart. Ljudet av den första koppen kaffe som hälls upp i en av våra kaffekoppar i vårt hem i vår trädgård. Det vackraste som finns.Läs även: Hur känns det att flytta?
