Hej Fia! Måste bara fråga dig en grej, när du känner av jobbig press och stress en längre tid, känner du att du bara vill sitta i soffan och gråta? Jag är en sån och det är lite jobbigt för det känns som jag är den enda som gör det… Sedan när jag väl gråtit ut så känns det lättare att ta tag i saker och ting. Kram Självklart! Du är verkligen inte ensam om det! Jag tror att gråt, ilska, frustration och liknande är precis lika viktigt för vårt välmående. Vi kan inte alltid vara glada, peppade och älska livet. Det fungerar ju inte så. För att uppleva balans behöver alla känslor få ta lika stor plats, hur läskigt det än kan kännas. Jag har en tendens att skjuta upp gråt av någon anledning. Den sitter oerhört långt inne och det irriterar mig. Jag vet, precis som du, att jag behöver gråta för att gå igenom vissa saker och känslor. Men gråten som föds av det som är krävande, för mycket, ilska, ledsamhet, sorg osv är jag dålig på att släppa fram. Jag biter till och med ihop framför Kim många gånger, tills han ser igenom mig och ber mig släppa ut det och berätta vad som gör mig ledsen. Varför är det så svårt att släppa fram gråt? En anledning kan ju vara att det anses vara lite svagt (generalisering) och fult. Vi ska ju var starka och stolta hela tiden. Supermänniskor som grejar allt. Tar livet med en klackspark. Allt det där ... En annan anledning kan vara hur vi som barn får lära oss att hantera gråt och ledsna känslor. Överlag så får vi väl lära oss att inte gråta, att man ska torka tårarna, inte vara arga, ledsna och obekväma. Då är det inte konstigt att många skäms över att gråta som vuxna. Tidigare grät jag alltid när jag blev arg. Alltså, istället för att bli fly förbannad och göra det enda jag ville, typ skälla ut, argumentera och säga ifrån, så tog tårarna över och jag hulkade. Resultatet blev att ingen tog mig på allvar och jag fick inte fram något av det jag ville säga. Och kände mig som världens mes. Så sjukt frustrerande. Nu svävade jag iväg här. Hur har ni det med gråten? Släpper ni fram den obehindrat? Ska tillägga att jag ofta gråter av att jag blir rörd, glad och känner empati, men det är något helt annat.
