Läste ett gammalt inlägg om hur ni skulle vårda relationen med utvecklingssamtal och dejtkvällar. Kan du inte skriva mer hur du tänker runt detta nu? Och att vårda relationen i stort nu med barn (från en annan nybliven mamma)! Sån härlig blogg förresten – och framförallt din instastory är min absoluta favorit! Tack! Vad roligt att höra! Hm, ja. Hehe. Det är ju härligt att ha höga ambitioner. Jag ville gärna att vi skulle ha bestämda dejtkvällar typ varannan torsdag och utvecklingssamtal i relationen typ en gång om året eller så, det här var när vi precis hade gift oss. Tycker sådant är roligt och viktigt så ville styra upp något. Kim var inte lika pepp men var väl med på det i teorin, sedan kom livet i mellan och vi fick väl till några dejtkvällar där i början men sedan rann det ut i sanden. Utvecklingssamtal har vi men inte så uppstyrt att vi kallar det för just det. Men jag skulle säga att vi nyligen haft två samtal om vår relation och hur vi har det så det skulle kunna kvala in som någon slags utvecklingssamtal. Upplever att det är viktigare (och svårare!) än någonsin att vårda relationen i och med att allt fokus, kraft, närhet, kärlek, tid och ja, allt, går till Edith. Vi håller ju fortfarande på att lära oss att vara föräldrar och få ihop det nya livet så vår parrelation ligger långt ner på listan. Ibland så sörjer jag det faktum att relationen ändras i och med att man får barn, men samtidigt så för det ju oss närmare. Men klart är att man tillsammans behöver anstränga sig för att hjälpas åt och ta hand om varandra. All form av omtanke, närhet och skratt tillsammans ger dubbelt så mycket nu som innan eftersom det inte är lika självklart att hinna eller orka med. Jag känner att vi snart behöver få tid (typ en lunch eller någon timme) ihop bara han och jag, det har vi inte haft sedan innan Edith kom. Kanske ska våga unna oss ett par bebisfria timmar inom en snar framtid.
