Jag är ju amelias hälsoprofil och har två sidor i varje nummer av tidningen. En med träningsövningar (som jag även postar här med jämna mellanrum) och en med frågor och svar. Tänker att det är roligt att posta dem här med eftersom ni ofta ställer frågor. Kanske har jag redan svarat på det ni funderar på i tidningen. Vad tycker ni, vill ni ha läsarfrågorna även här i bloggen? Fråga: Jag har aldrig löptränat, men alltid drömt om att orka springa en mil. Och nu har jag anmält mig till Tjejmilen! Frågan är bara hur jag ska komma i form till dess... Jag testade att springa en kilometer, men fick börja gå redan efter en minut, jag flåsade som en noshörning. Har du något smart tips? /Patricia Svar: Heja! Vad roligt med ett så tydligt mål. Och att du började gå nästan direkt är inte dåligt. Att varva gång och löpning i början är nämligen ett smart sätt att utmana konditionen. För att förbättra konditionen så är det tacksamt att jobba med intervaller. Intervaller är bra eftersom de innebär korta och intensiva stunder när du ger (nästan) allt du har, med vila emellan. Jag föreslår att du provar ett upplägg med två pass i veckan, med olika sorters intervaller. Det kan till exempel vara att varva promenad med löpning, eller att spurta mellan två lyktstolpar och sedan gå mellan tre. Efterhand kan du lägga till ett pass i veckan, där du springer lite längre. Börja med en kilometer. Även om du har fokus på löpning så behöver du också ge kroppen styrketräning för att minska skaderisken och på sikt bli en hållbar löpare. Testa intervallform även här - gör styrkeövningar med kroppen som motstånd i tabata (20 sekunders aktivitet/10 sekunders vila, upprepa 8 gånger). Då kommer du bli stark! ↓ Fråga: På sistone har jag känt mig stressad nästan oavbrutet. Det kliar i kroppen, jag känner inte igen mig själv och är slutkörd. Men det känns dumt att säga att jag är stressad, eftersom jag varken jobbar mycket eller har mycket att göra privat. Det är bara i huvudet som det pågår en del, på grund av att jag blivit uppsagd - jag har så många tankar om framtiden, jobb, vidareutbildning, min skitdåliga självkänsla och känslan av att jag är värdelös. Hur tar jag mig ur det? /Anonym Svar: Av det jag läser är det inte alls konstigt att du känner dig stressad. Inre stress bör också tas på allvar. Det är inte bara den som har ett fysiskt arbete eller alltid jobbar över som har rätt att känna sig stressad. Du bär på många funderingar och känner oro inför framtiden. Nu behöver du ta signalerna på allvar. Berätta för någon du litar på hur du egentligen mår. Våga be personen att hjälpa dig att söka hjälp. Det är starkt att våga visa sig sårbar och det är inte meningen att vi ska klara allt själva. Ett första steg kan vara att besöka vårdcentralen och be om en remiss till samtal. Jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression och känner igen mig mycket av det du beskriver. Helst vill jag skicka en kram och berätta att den där känslan av värdelöshet inte är det minsta sann! Här är mina praktiska tips till dig: Tillåt dig att vara precis som du är just nu. Du bör inte fortsätta göra allt som du gjort. Du behöver en förändring för att kunna skapa återhämtning. Att andas frisk luft (oavsett om det är från ett öppet fönster eller utomhus) kan lindra ångest och göra dig piggare för stunden. Hitta sätt att få ur dig saker. Skriv dagbok, skrik i en kudde, gråt, gå i terapi, prata med en vän eller prata högt med dig. Pausa. Rensa mobilen, minimera intryck och höga ljud. Var i tystnad en stund varje dag för att låta hjärnan vila. Be om praktisk hjälp. Be dina närstående hjälpa till med sådant som känns övermäktigt (handla, laga mat, städa, boka av grejer, följa med till läkaren). Kom ihåg att du gör något viktigt för din hälsa genom att försöka vända på stresskänslan. Det är modigt - och skitsvårt. Att ta några steg tillbaka är en del av processen. Hoppas mina tips kan hjälpa dig att må bättre! Publicerat i Amelia nr 06, 2017.
