Det finns ett par saker som påminner mig om att tiden går: Varje gång någon frågar hur gammal Edith är och jag inser att hon är ännu en månad äldre än vad jag tror och månadens bikt! Det är redan dags för mars och jag börjar. Jag landade precis på hotellrummet i Malmö igen. Nu är vi officiellt på sluttampen vilket innebär att det bara är två veckor kvar! Jag sörjer och tycker samtidigt att det ska bli fantastiskt skönt att slippa resa, bo på hotell och vara borta från Edith. Hon var så ledsen när vi sa hej då idag. Såklart eftersom hon varit febrig och hängt på mig som en kängurubebis i tre dygn. Kände mig hemsk som skulle åka och sa till Kim att det är sant som de säger, man kommer aldrig att vänja sig att vara ifrån dem. Längtar tills jag är på plats i studion imorgon så jag kan gå helt upp i jobbet. Det slog mig att jag fyller 31 om två veckor. 31. Har aldrig känt någon åldersnoja och alltid tyckt om att bli äldre, men 31 känns lite trist. Kan det vara en stundande kris? Nää. Men herregud, det här inlägget ska ju inte handla om mig. Ber om ursäkt! Ordet är ert. Här är ”månadens bikt”, varsågoda! Upplägget: Att få skriva av sig och faktiskt försöka formulera det där som känns tungt är för mig en självklar del i att må bra. Det blir lätt ett inre kaos när tankar trasslar omkring i skallen utan sammanhang. Jag skriver ofta ner mina tankar och känslor här inför er, men det bästa som finns är när ni tar ordet och delar med er av det som pågår hos er. Se det här inlägget som en chans att skriva av er – att dumpa det som känns jobbigt, glatt, svårt eller förvirrande. Detta är helt enkelt ett tillfälle att få tömma sig. Självklart går det bra att vara anonym. Och självklart får ni dela med er av sådant som glädjer er, lyfter er och inspirerar er precis lika mycket som det motsatta. Detta är ert forum. Genom att berätta något som ni går igenom eller upplever just nu hjälper ni garanterat någon annan. Läs gärna igenom andras kommentarer och svara om ni känner att ni har något ni kan bidra med eller tipsa om.
