Balans. Balans. Obalans. Idag är det många som strävar efter balans. Och många som upplever att det är förbaskat svårt. Vad är det egentligen? Är balans att göra exakt lika mycket av precis allting? Eller är det att sträva efter att göra saker på ett mänskligt sätt? För mig betyder nog balans att påminna sig själv om att det är okej att vara människa. Att prestera mindre. Att våga vila. Att ibland inte ryckas med. Att sträva efter att göra det jag tycker om/måste/ska/borde/vill/osv lagom mycket och lagom lite. Balans. Jag ser en tendens i att många säger sig ha balans, men att om en tittar lite närmare så är det kanske balans på ett par områden, men en klar obalans på några andra. Måste man ha balans på allt? Jag är övertygad om att balans är något man måste jobba för - och att det är något vi behöver påminna oss själva om varje dag. Det är nog tyvärr inte så att bara för att man upplever balans en gång så har man "fått den" och kan slappna av. Just precis nu så upplever jag att jag har relativt god balans på flera områden i min vardag. Men jobbet är så ofantligt roligt så det tenderar att ta över lite om jag inte har tån på bromsen. Och jag tror inte att vi måste mäta allt i exakta mått så noga, balans är kanske en upplevelse. En känsla. Läs ett inlägg om när jag upplevde obalans Här! Nu vill jag höra er resonera kring balans. Dela gärna med er av några tankar!
