Jag fick ett önskemål om att skriva mina tankar om semestern. Semester. Ja, semester är att hälsa på så många man hinner, umgås med alla man inte hinner umgås med annars, åka till stranden varje dag, resa utomlands - gärna till ett par olika ställen - åka på utflykter, röja undan i förrådet, ha det fint hemma, äntligen hinna lägga ansiktsmasker, vara uppe hela nätterna eftersom det är ljust och varmt och man vill passa på, gå på festliga saker, socialisera med okända människor som kan vara kul att lära känna, träna mer än man gör i vardagen eftersom man nu har tid, kanske vara hundvakt, börja varje dag med något aktivt, baka de där recepten som annars inte prioriteras och odla något. FY FAN. Förlåt! Jag gillar inte att svära i bloggen men är det inte helt sjukt att semestern har blivit något race i att göra flest saker och resa till flest ställen? Mina somrar har sett likadana ut flera år. Vi är en eller två veckor i Halmstad hos Kims föräldrar och resterande i sommarstugan hos mina föräldrar. Alltid i Sverige (med undantag för två bröllop utomlands). Det enda jag vill göra på min semester är följande: Ta det lugnt Vara spontan Ha tom kalender Umgås med familjen och kanske några vänner Och såklart åker man till stranden när det är tryckande varmt och såklart så bakas det någon kaka och ibland är man uppe riktigt sent en sommarkväll. Men det behöver vara när lusten finns. Och inte för att man ska göra hundrafyrtio grejer som ska bockas av för att läggas upp i sociala medier. Jag vill att semestern ska kännas som en motvikt mot mitt vanliga ganska fullbokade liv. Det bästa som finns är att vakna och inte riktigt ha koll på vilken dag det är och att dagen känns ganska fri. För mig innebär inte semester automatiskt återhämtning. Att resa utomlands på semester innebär mycket vila, men det ger mig inte den där djupgående återhämtningen som min kropp och hjärna kräver med jämna mellanrum. Semesterresor innebär ju resande, intensivt socialt umgänge, nya intryck, utflykter, äventyr, beslut och en del annat som gör att man fortfarande är lite på tårna (vilket såklart också är fantastiskt - men inte bara). Därför är mina veckor i sommarstugan så extremt viktiga, där får jag min riktiga återhämtning. Man strösslar runt i en för stor tröja, går samma runda i skogen, tar noll beslut och går upp i semesterlunken totalt.
