01. Att leta efter något långt ner i en väska. Det finns nog på riktigt inget som får mig att bli FÖRBANNAD så snabbt. Förstår inte själv varför det irriterar mig så mycket men det liksom kryper i hela kroppen. Hittar aldrig det jag ska heller så måste ta ut prick allt innehåll. Andas. 02. När tekniken krånglar. Fy jädrar vad det brinner inom mig då. Blir framförallt irriterad över att jag inte fattar och inte kan lösa det. Jag FATTAR inte. Som jag skulle försöka beskriva det till Elin en gång: "Det är som att jag är ett tekniskt ... ollon ... om du fattar vad jag menar". Hon var snäll och sa att hon fattade vad jag menade. 03. Folk som kliver rakt ut i cykelbanan när man kommer cyklande i full fart. 04. Offerkoftan. Om den sitter på andra: Väldigt irriterande. Om den sitter på mig själv: Förbannade skit. 05. När folk utgår ifrån att Stockholm är Sverige. Stockholm representerar inte Sverige och gemene man. Men det verkar vara svårt för människor som bara bott och levt i Stockholm att ta in. 06. Att jag fortfarande har svårt för att gråta när jag behöver. Det sitter så fruktansvärt långt inne i mig att hålla igen. Fattar inte hur svårt det ska vara ... har skrivit om det här! 07. När tio saker går fel samtidigt. Ni vet, en morgon som var så perfekt planerad tills den inte var det längre och något oförutsett hände. Och det där, det där, det där och det där gör att prick allt blir fel. 08. Att fastna med hörlurar/tröja/flerp/annat i ett handtag. Det är något med det där hastiga rycket som gör mig ASFÖRBANNAD och eventuellt även lite gråtig. 09. Kolsyra. Fattar inte grejen. 10. Känslan av att inte kunna formulera ett vettigt argument. JAG vet vad jag menar och att min poäng är bra - men det GÅR INTE att formulera den till personen framför mig. Det händer ibland och jag hatar det.
