Nämen hörni vilken vändning det blev! Jag har ju varit något all over the place in the feelings de senaste dagarna. Säkert ett uttryck från kroppen som bromsar in för vila nu när jag officiellt är färdig och levererad med BÅDA kalendrarna (HURRA!!) och det långa mötet med allt vad det innebär i lördags. Nu är jag mer grundad igen. Igår efter förskolan stannade vi en längre stund en vanligt i lekparken och lekte glasskiosk. Vädret var otroligt och jag ville egentligen aldrig gå in. Vi har haft så mysiga stunder den senaste tiden och mini-tonåring-fasen börjar lätta något. Kunde inte låta bli att flytta över henne till min säng när jag lade mig igår. Ville vara nära nära. Är så tacksam för min lilla ungdom. Tänker på det ofta när jag ser henne skuttandes framför mig i galonisar - att jag har ett förskolebarn?! Det sista hon frågade mig innan hon somnade igår var "mamma hur gör man klubbor?". Kvällen innan bad hon mig gå ut och titta på nyheterna så skulle hon somna själv - "jag säger till om jag behöver något mamma". Lilla stora hjärtat. Vi pratade om att mamma och pappa bor i olika lägenheter imorse. Vi gör det regelbundet. Tror det är viktigt att prata om det ofta. Nu är det snart två år sedan vi separerade. Två år. Smått ofattbart. Är så tacksam för var vi är nu. Jahapp, den här texten sprang iväg. Bestämde precis en träningsdejt med syrran ikväll. Hon lockade också med högrevsgryta efteråt - om jag tackade ja? Hehehehe, givet. Känner mig lättare i sinnet nu. Glad. Tacksam. Läs även: Recept: Filmjölksbröd!
