Tack för intressanta frågor! Det korta svaret är att Edith äter det vi äter och att vi försöker att göra mat så okomplicerat och gött som möjligt. » Hon får äta det vi äter och får inte specialmat eller "barnmat". Det betyder inte att vi tvingar i henne precis allt, är något väldigt starkt så får hon såklart ett alternativ som är lite snällare. Men utgångspunkten är att hon äter det vi äter. » Hon får inte se på paddan när vi äter, den har inte erbjudits eftersom jag har svårt att se att den skulle göra något gott vid matbordet. Vill att fokus ska vara på maten och oss, inte något som distraherar. När hon ballar ur och inte vill äta eller kastar grejer (och sådant där som händer ibland pga trött/sur/ingen anledning alls/osv) så får hon helt enkelt gå från bordet. Det kommer fler måltider så tänker att hon inte måste tvingas i mat med hjälp av paddan. » Kan inte säga att vi är i köttbulleträsket, men det beror främst på att Kim är så duktig med matlagningen och har lagat nästan all mat sedan jag var höggravid. När jag inte orkar laga mat så gör jag äggröra eller gröt eller pasta med halloumi, mest för att jag inte är så förtjust i köttbullar. » Det här med att smaka på saker går lite i perioder, ibland vill hon prova allt och ibland vill hon inte smaka någonting. Jag börjar äta själv och säger hur gott det är och efter ett tag frågar jag om hon vill smaka eller bara säger "smaka". Det fungerar inte att erbjuda henne först. Och oftast så smakar hon om det ligger på tallriken och vi börjar äta och visar att det är självklart. » Vi håller henne undan från socker och sötsaker men när det dyker upp naturligt så får hon smaka om hon ber om det och då är det ingen skillnad på hur vi bemöter det mot vanlig mat. Hon har fått fika som kanelbulle, mörk choklad (85%), mormors fikabröd och hasselnötskräm. Hon erbjuds inte sylt, ketchup, läsk, chips, glass, godis och skräpmat, mest för att vi sällan äter det och det oftast inte finns hemma. Den dagen hon efterfrågar t.ex. ketchup eller läsk så kommer hon få smaka det och gillar hon det så får vi förhålla oss till det då. Jag (vi) vill göra allt jag kan för att ge henne en sund relation till mat och lägger fokus på att prata om hur det smakar, att bli mätt, att maten gör en stark, om vi har blivit mätta och att vi har en trevlig stund tillsammans. Ungefär så! Hur resonerar ni kring barn och mat?
