Så sitter man här, med ... lite tid? Barn på förskolan innebär, armarna fria och möjligheter att göra saker? Jobba! Vilken grej! Känslan av förvirrat kosläpp är värre än någonsin. Vem är jag? Vad vill jag? Riktning framåt? Hur gör man? Efter nästan två år av "jobba så gott det går fast det inte går" och dessutom balansera föräldraledighet på 50% med jobb på 50% fast hon varit med mig 100% och husbyggandet osv så känns det smått overkligt att nu slå ner bakdelen och öppna datorn utan små tassar som vill fingra på allt och att nu kunna rikta fokus på en sak i taget. Ja, gudars. Det kommer ta några dagar att landa, fatta och lista ut vad som är vad. Känslan av att vara beredd att springa dit och hämta henne är fortfarande stark och just idag känns hela grejen oerhört jobbig. Men som alltid, man behöver ge sig själv acceptans och utrymme att landa i nya rutiner. Att gå från bebis 24/7 till förskolebarn är en tuff känslomässig omställning och det faktum att vi balanserat för mycket på en gång för länge börjar ta ut sin rätt, så det här kommer i precis rätt tid. Och trots allt så ska det bli underbart att få möjlighet att jobba utan att bli avbruten, att slippa sitta med jobb till sena kvällar och att kunna fokusera på det man gör när man gör det. Min hälsa behöver det, företagen behöver det och helheten behöver det. Är så tacksam för att det gått så bra hittills och hon är med så kompetenta trygga pedagoger. En dag i taget! <3
