Hur kombinera återgång till jobb, 15 mån barn och försök till återhämtning efter utmattning? Svår fråga. Finns nog inte ett självklart svar här så skriver några saker som kommer till mig. Kanske kan du hitta något i det: Öva på att stämma av din energi och se att den är begränsad. Be om hjälp. Uttala vad du behöver, säg det högt. Prioritera sömn, lägg dig tidigt. Se över hur vardagen ser ut och var du/ni kan rensa allt från aktiviteter till "måsten" till vem som gör vad hemma osv. Se över hur mycket och hur du jobbar - finns det möjlighet att göra om för att skapa andra förutsättningar. Påminn dig om att det här är en extremt krävande fas i livet: Att bara ha en 15 månaders eller bara försöka återhämta sig efter utmattning är i sig oerhört tufft. Att då kombinera dessa och samtidigt jobba. Den här tiden är extremt utmanande och du ska inte behöva vara i det själv. Det viktigaste är att du börjar må bra igen så du kan finnas för ditt barn. Prio på din hälsa här <3 Hur tänka kring släkting som klappar 15 mån barn på rumpan? Jag tycker Nej pga barnets integritet. Säg ifrån! Absolut inte okej. Samma sak med kramar, sitta i knäet, hjälpa till på toaletten, byta blöja osv. Vi började prata stopp min kropp och likande väldigt tidigt med Edith och det gör mig så förbannat glad idag när hon så tydligt visar vad som är okej och ej. Att hon själv väljer när hon vill ha närhet och fysiskt kontakt och att "stopp min kropp" ligger så nära till hands redan som treåring. När börja förskola? Ska alla gå på förskola? Alla att vara hemma ist till 2-3 års ålder? Har ingen åsikt om vad alla bör göra här. Det vore omöjligt för många att hålla barnen hemma till 2-3 års ålder av olika skäl. Utgår från att alla gör vad som fungerar för dem och alla har olika förutsättningar. Det är så många omständigheter som spelar in i den här frågan. För oss var det en förutsättning att Edith började förskolan när hon gjorde (vid 14 månader) för att få ihop livet och behålla min hälsa. Hur bemöter man sin känsla kring det här med flerbarnsnormen? Jag har ett barn och känner att jag inte alls vill ha fler om jag utgår från enbart mig själv, samtidigt som min dotter vill ha ett syskon och undrar ”när vi får en bebis”. Upplever att jag är lite kluven och att det kanske framför allt beror på omgivningens förväntningar på att man ska ha mer än ett barn. Tänk om jag ångrar mig sen? Hur ska jag föra den här diskussionen med mig själv? Relaterar till att vara (ha varit) kluven i frågan. Får också många frågor om bebisar här hemma och om det kommer någon bebis i min mage snart. Där jag är nu så vill jag inte ha fler barn. Tänker att man behöver utgå från sig själv i det här. Att sätta barn till världen för att det förväntas eller att andra tycker det osv är inte rimligt - dock förståeligt att man gör eftersom det är så oerhört starka krafter i dessa normer. Även om det kan kännas ledsamt att inte ge sitt barn ett syskon så är ju inte heller ett syskon en garanti för något. Skriver mer om detta HÄR och HÄR och HÄR.
