Vilken fin respons på inlägget om amningens olika uttryck och känslor! Frågade om följarnas erfarenheter på instagram och det kom in så många svar att det var omöjligt att lyfta alla, men sammanfattningsvis så är amningen något som behövs pratas om. Många kämpar, många upplever det som svårt pyskiskt och hormonellt. För en del verkar det vara fantastiskt men av alla som svarade så upplevde majoriteten det som utmanande på någon eller flera punkter. För min del så känns det fint att prata om det och ändå känna att det positiva i det klart överväger det utmanande, även om jag vissa dagar ifrågasätter om jag verkligen ska orka 7 månader till. Men vem vet vad som händer då, vi tar det som det kommer. Kanske fortsätter vi mycket längre eller trappar ner redan om ett par månader, vi vet ju ändå ingenting om framtiden.Som det är nu uppskattar jag nattningen mest. Det är nästan enda stunden som hon slappnar av och är helt fokuserad på amningen nu för tiden (världen är ju så spännande så hon har knappt tid att amma på dagen). Vet att många tipsar om att inte amma till sömns men det är något av det mysigaste jag vet så det gör vi hela tiden. Den stunden blir också en paus för min del så brukar ligga kvar en halvtimme eller mer så hon verkligen somnar och passar då på att läsa några sidor. Nu ska jag packa ihop oss och åka en sväng till kontoret <3
