Det är söndag kväll. Måndag morgon när ni läser det här. Vi går in i en ny vecka i den här situationen som knappt går att beskriva. Jag funderar på hur jag kan ta ännu större ansvar. Låter bli att träffa folk hemma hos varandra nu, man kan ses ute med avstånd eller virtuellt. Stannar såklart hemma i påsk. Vilket jag hoppas att alla gör. Jag fyller 32 år idag. Det blir en födelsedag att minnas - inte för att jag ska fira den, utan för situationen vi befinner oss i. Att världen står stilla. 32 år. Jag är väldigt förtjust i 30 års åldern. Känner mig hemma i den. Skrev listan "30 saker livet lärt mig" när jag fyllde 30. Känns roligt att göra en ny, så ni kan förvänta er en sådan de närmaste dagarna. Nu ska jag bädda ner mig. Har inte så mycket att säga just nu. Känner mig tyngd av ledsamhet sedan Edith blev hämtad av sin pappa så låter mig vara i den. Acceptera den. Inte fly från den. Jävlar vad vidrigt det är att vara utan sin kroppsdel, förlåt jag menar barn, men hade hellre varit utan en jädra lem än henne.
