Såhär tre veckor efter förlossningen känner jag en djup tacksamhet över kroppen och dess återhämtning. Den här gången har jag återhämtat mig betydligt snabbare än första gången, säkerligen för att jag då förlorade 2 liter blod men också med allt fysiskt man går igenom efter födseln. Har noll press eller förväntningar på någonting och dagsformen visar vägen. Dagarna försvinner utan att man riktigt hinner med, något vi däremot hunnit med är att bestämma hennes namn. Det enda namnet som vi båda kände riktigt mycket för redan när hon låg i magen visade sig vara helt rätt även när hon kom ut. Välkommen till världen: Evy Lily Taylor <3 Läs även: Vad önskar jag att jag visste innan min första förlossning?
