Med Edith 2018, ca en månad innan vi slutade amma. Pratade precis med syrran om amningen och konstaterade att jag antagligen hade ammat Edith längre än 10 månader om jag inte hade varit så färgad av normen eller föreställningen om att jag inte skulle amma så länge. Minns att jag trodde att jag skulle amma i 6 månader och sedan känna mig mer än klar, så fel det var. Kände mig långt ifrån färdig vid 6 månader och det tog 4 månader till innan vi tillslut (efter mycket separationsångest) lade ner. Evy är snart 7,5 månader och det är inte aktuellt att sluta amma än på ett tag. Det känns självklart att vi ska fortsätta tills hon är över året och sedan får vi se. Känner spontant att det blir lagom att runda av när hon är 32 eller så 🤓.Däremot vore det ljuvligt att skippa nattamningen ganska snart och jag har absolut stunder då jag längtar tills vi är klara med amningen, även om jag verkligen inte är redo att sluta nu. Längtar till amningshormonerna försvinner och att slippa agera napp i vissa stunder, men i övrigt så är det mestadels mysigt. Är inte lika påverkad som jag skrev om här, vilket säkerligen har att göra med att hon börjat äta mat så vi ammar inte lika ofta och det går lite längre tid mellan tillfällena. Med det sagt är jag långt ifrån mig själv på det sättet man blir av att amma det ska bli oerhört spännande att se hur det är att vara bara sig själv när vi väl slutar sen. Hur jag än försöker så kan jag inte minnas när jag slutade amma Edith på natten eller hur vi gjorde, så det är inte mycket till hjälp den här gången. Hur har ni gjort för att sluta nattamma? Erfarenheter och tips är alltid intressant <3
