Det slog mig ikväll när jag nattade min dotter och kände hur tålamodet, så att säga, gick åt när det knölades runt i sängen ovanligt länge. Rimligt eftersom vi busat precis innan läggdags. Tanken "jag är så dålig på de klassiska mammagrejerna" plingade till - så självklar och utan dömande. Det var ett konstaterande utan värdering, det är sant. Jag är inte mamman som planerar middagar för hela veckan och storhandlar - ibland blir det gröt till middag och ofta drar jag med henne till affären efter förskolan för att handla det vi är sugna på. Jag är inte mamman som har tvätta, vikt och strukit allt med tvätten i ett konstant flöde - hon får ofta höra "kan du sova i en klänning då alla pyjamasar ligger i tvättkorgen och jag har inte tvättat". Jag är inte mamman som planerar och köper julpyssel och julbak veckor i förväg - vi bakar och pysslar ibland, men det är sällan eller aldrig uttänkt i förväg. Jag är inte mamman som ligger steget före i garderoben och redan köpt nya kläder när de gamla är urvuxna eller som sätter i namnlappar direkt. Jag är inte mamman som gått helt upp i mammarollen och avsäger mig all form av egentid. Jag är inte mamman som styr outfits för det årliga julkortet och som planerar allt i förväg. Tänker igen att mammarollen är så ensidig. Att man sällan får höra eller se om annat än just det där vi förväntas göra. Allt det jag precis nämnt är ju klassisk kvinnofälla, den påtvingade projektledarrollen och allt det där perfekta. Känner mig ibland som en "lekpappa" eftersom jag relaterar så lite till den "klassiska" bilden av hur en mamma förväntas vara. Samtidigt så roddar jag min dotter som ensamstående - tillsammans med en fantastisk pappa i min ex-man ska tilläggas - och det går med råge ihop även om det är mer på feeling, uppstuds och "det är inte så noga". Låter det hellre vara stökigt efter maten för att prata om känslor eller skippar några måsten för att vi får feeling för något roligare. Min dotter kommer definitivt inte få med sig att allt ska vara perfekt hemifrån mig, förhoppningsvis kan jag bidra med "jamen titta så bra det blev, så kan man också göra!" eller något i den stilen. Klassisk mammaroll eller så kallad lekpappa, låt oss skrota skiten oavsett så var och en kan få känna sig mer fri som förälder. Föräldrafri i sitt eget. Läs även: Jag har inte varit mig själv på två år!
