Tittar på bilderna och ser genuin glädje och viss trötthet, sådär som man blir av att ha en liten underbar parvel på sin kropp 24/7. Här är jag i full action att försöka underhålla missnöjd bebis i bilen - vi är snaaaart hemma därav ingen idé att stanna. Blomma i pannan funkade ett par minuter så det var succé! Kände mig lite deppig några dagar förra veckan och när vi pratade om det här hemma var det enkelt att räkna ut varför: den här morsan behövde lite egentid och få in ett dagligt fönster för att rasta sig. Har inte haft någon riktig stund för mig själv sedan hon kom och såhär efter snart 7 månader börjar det ta ut sin rätt. Så i lördags hände det äntligen, jag fick umgås med mig själv en stund och det gav så mycket att jag lever på det än, flera dagar senare. Glad igen! Ibland behövs det inte mycket och i det här fallet så behövdes det en löprunda och att några timmar av att få vara själv i min kropp för att hela batteriet inombords skulle kännas så gott som återställt. Några till stunder av detta och jag kommer flyga fram : - )
