Min projektledare Sjödén samlade några av mina mest lästa inlägg 2021 i en lista. Lyfter några av dem igen den närmaste tiden. Här kommer "Känslan av att vara en dålig mamma tog över". Det publicerades 29 augusti 2021: En vän ringde efter lunch i onsdags: "Hur mår du?" - frågan fick mig att bryta ihop rakt upp och ner. Hulkade fram hur otillräcklighetskänslorna slet mig itu. En stund innan hade tårarna letat sig fram vid köksbordet när vi käkade lunch och när Edith undrade varför jag var ledsen sa jag som det var, "just nu känner jag mig som en dålig mamma". Hennes omedelbara svar "men mamma det är du ju inte, då är ingen dålig mamma heller!" fick det att svämma över igen, men känslan bestod. Drogs ner i något mörker med dåligt samvete över frustrationen över att vabba ett så gott som friskt barn, samtidigt som det är andra arbetsveckan efter semestern så jobb behöver göras, samtidigt som jag känt mig allt annat i balans, trött, sliten, bearbetat en del gamla känslor och annat ihop med viljan att vara närvarande och samtidigt hinna parera dramat som kommer med en vabb-pigg fyraåring med stora känsloutbrott och logistiken av att få ihop livet som ensamstående, vara en närvarande chef och kollega och leverera det jobbet som ingen annan än jag kan göra på utsatt tid. Gjorde det jag blivit bättre på med åren - bad om hjälp för att kunna genomföra ett par åtaganden och pratade och satte ord på det som kändes med vänner och min projektledare Elin. Oftast är jag i tacksamhet för allt jag har och att det går att få ihop allt med eget företag med uppdrag som är helt beroende av min person, en heltidsanställd, ensamstående mamma, morföräldrar i annan stad osv, men just den här veckan var jag någon helt annanstans. I tvivel, dåligt samvete, otillräckligthetskänslor, frustration, trötthet och jag kände mig stressad för första gången på evigheter. Cyklade i regnet till moster Linnéa för att lämna Edith ett par timmar för att fotograferas för SvD och vidare till ett friskvårdsuppdrag. När jag trampade upp för Västerbron kände jag tryck över bröstet av stress, minns inte ens senaste det hände. Skillnaden nu mot tidigare är att det är okej. Jag är i det och möter det jag känner. Det har varit en utmanande vecka där kombinationen av olika grejer och mina bristande förutsättningar inuti gjorde att jag kände mig nedbruten några dagar. Nu är det söndag och jag skulle kunna säga att jag gör ingenting hela dagen, men för protokollets skull vill jag säga att jag ger mig själv precis det jag behöver - tid på sofflocket och chill. Det är allting, just precis nu. Läs även: Så blev det när jag målade fönster, lister och dörrar grått
