Hej måndag! Jag sitter och läser en artikel om barns utbrott. Har nämnt tidigare att jag har en 3,5 årig tonåring hemma och känner att vi hamnat i en ond spiral som tär. Behöver försöka hitta sätt att bryta så läser om utveckling för 4 åringar. Det är en frustrerande tid och jag vet att det är fullt naturligt att hon testar och allt det här men herregud. Det svänger så fort från glad och lekfull till fullständig katastrof. Allt på hennes villkor annars tar det hus i ... Försöker prova allt från sansad och lugn till tydliga gränser, avleda med lek och att visa att jag också blir ledsen och arg - och allt som finns där emellan. Känslan är att jag ändå inte får till det. Nåväl. Djupa andetag. Är bökig av pollen i ögonen och känner att det är en typisk måndag. Är det någon av er som har barn som också går igenom en tuff period nu? Dela gärna med er. Känslan av att vara sämst som förälder är rätt påtaglig så skönt att höra att man inte är ensam. Läs även: Den här gången är tomheten efter henne konstant
