För mig som hade en amning som inte fungerade alls är jag nästan besatt av att höra om andras berättelser om amning, både fungerande och icke fungerande. Hur går det för dig? Hur ofta och mycket ammar Edith och hur har ni fått till den rutinen ni har? Jag är nyfiken på andras amningshistorier främst för att bygga upp ett självförtroende att våga prova att amma nästa barn (om vi lyckas få ett till). Håller alla tummar för att ni får ett syskon och en fungerande amning! Jag är förvånad och väldigt glad över att amningen har gått så bra hittills (ta i trä!). Vi fick till det bra redan på BB då Edith var väldigt direkt på bröstet och barnmorskorna på SöS gav fin hjälp. Jag läste flera inlägg om amning på www.babybaby.se och tittade även på några av hennes videos för att lära mig tekniken då jag upplevde att jag placera Edith lite fel i början. Bröstvårtorna sved och gjorde rejält ont första tiden, men det lade sig efter ett tag och nu har jag typ tappat känseln i dem. Använde kylande pads från Mam som var väldigt sköna när det sved. Smörjer in dem med kokosolja varje dag efter duschen för att återfukta och sedan dess svider de inte längre. Vi ammar många gånger dag som natt. Lite mer sällan nu när hon blivit tre månader och verkar hålla sig mätt lite längre än i början. Jag friammar vilket betyder att Edith får äta precis när hon vill dygnet runt. På nätterna ligger jag i fosterställning med henne bredvid mig (hon på rygg), med bröstet tillgängligt så hon kan äta och snutta när hon vill. Sedan vi började ligga så efter någon vecka så sover hon hela nätterna med några få undantag. Oftast så vaknar jag någon gång per natt av att hon bökar efter bröstet och inte riktigt hittar och hon äter i sömnen. Jag har ammat på alla möjliga ställen (skrev ett inlägg om det HÄR) och det var en frihet att komma på att juste, jag kan ju amma vart som helst. Det är okej att stanna till och amma där det behövs. Det både jag och Edith gillar bäst är ändå när vi är hemma och jag kan vara bar på överkroppen och vi bullar upp i soffan med många kuddar och hon tar någon powernap mitt i måltiden. Det är så lugnt och mysigt. Nu när hon har passerat tre månader och gått in i en ny fas där hon ser världen som vi ser den (enligt Wonderweeks) så är det lite bökigare. Hon är fullt upptagen med att upptäcka omgivningen och blir ibland fly förbannad bara någon minut in i amning då hon plötsligt inte kan fokusera. Då har jag lärt mig att inte truga eller försöka utan då är det bara att lägga ner för stunden och testa om ett tag igen. Det kan vara frustrerande men jag försöker att påminna mig om att det är inte så att hon svälter för att hon äter mindre än tidigare. Hon tar ikapp det hon missar på dagen på kvällen och natten. Annars då? Jag var lite fundersam över det här med amning under graviditeten eftersom det är så många som berättar om när det inte funkar, hur jobbigt det kan vara och alla skräckhistorier som finns. Nu har det tack och lov gått bra den här gången och hittills vilket jag är väldigt tacksam för. Att amma är topp tre det mysigaste jag upplevt. En grej som är mindre smickrande med amning är ju det här med att det kan spruta åt alla håll. Häromdagen så stod jag i bar överkropp, Edith käkade på ena bröstet och det ena började spruta en lång stråle rakt ut på golvet. Jag har inga händer fria så ropar på Kim och instruerade "tryck på bröstvårtan som en ringklocka", varav han nyper tag med tummen och pekfingret, det greppet alltså. Gött ... Den senaste veckan har hon även krånglat mer och har fullt upp med att upptäcka världen - alltså svårare att fokusera på några trista pattar. Det har bland annat resulterat i att Kim hittade oss båda liggandes på badrumsgolvet (på skötbädden) då det var det enda sättet att få henne att fokusera på maten. Har aldrig sett underredet på vår toalettstol tidigare. Innan hon kom så var jag rätt säker på att jag skulle amma i 6 månader prick, mest bara för att det verkar vara någon slags standard. Men nu är jag inte alls säker på att jag vill sluta redan då. Som några kloka bloggläsare skrev så behöver man ju inte sluta tvärt och kapa allt på en gång. Som jag känner nu så vill jag nog fortsätta att amma morgon, kväll och natt och börja med mat på dagarna och sedan trappa ner amningen stegvis. Men det där löser sig väl med tiden. Frågan är bara hur man slutar eftersom hon varken tar napp eller flaska. Kommer garanterat be er om råd efter vägen! Ja, det var nog allt jag hade att säga om amning just nu. Dela gärna med er av era amningshistorier!
