Pratade med några vänner om hur mammarollen förändrar en. De står inför att snart vilja försöka bli gravida och har många vänner som har barn. Vi konstaterade att det är något speciellt som händer med en när man går in i mammarollen. Upplever att den är ganska snäv. Trång rent av. Jag har nämnt det innan men några saker har förvånat mig sedan jag själv blev mamma. Trodde nog att jag skulle gå upp i allting på ett annat sätt. Inte mer, inte mindre. Ingen värdering i det. Bara på ett annat sätt. Att jag främst skulle identifiera mig som mamma när jag fick barn. Att kliva in i den rollen med hull och hår. Och det gjorde jag nog i början med bebis. Famlade. Kände att jag borde vilja allt det där som många andra vill och gör. Älska att prata om bara bebisar. Älska att hänga med andra med bebisar. Älska att bara prata bebislivet och allt det där. Och det gjorde jag, till viss del. Men inte enbart och en del dagar inte alls. Det tog tid. Och jag kämpade länge med att acceptera att jag inte passar in i den den mallen som jag trodde att jag tvunget måste klämma in mig i, mammarollen är mer komplex än så. Jag älskar att vara mamma till Edith. Älskar att vara Ediths mamma. Men det är det. Jag identifierar mig inte främst som mamma. Jag är främst fia. Och Ediths mamma. Inte mamma som ett generellt begrepp om ni förstår vad jag menar. För mig var det viktigt att landa i det. Och acceptera att jag inte älskade, och inte ville, hänga i mammagrupp. Att jag inte gick all in i enbart bebisliv utan behövde annan stimulans också. Att jag (hur jobbigt och krävande och körigt det än var att jobba samtidigt, för det var det verkligen) mådde bra av att inte bara vara hemma med bebis. Det här är olika för alla. Och återigen - ingen värdering i det. Och jag tror att det är bra att vi hjälps åt att bredda den där mammarollen lite, för jag är väl inte den enda som tycker att den är lite för snäv och endimensionell? Läs även: → Kroppen efter förlossningen - 1 år efter!
