Ska villigt erkänna att luften gick ur mig lite när jag för några veckor sedan började tappa hår i mängder. Varje dusch, varje tag med hårborsten, varje morgon efter en natt i sängen. Drivor med hårstrån som lämnade huvudet som om något skrämt dem. Plötsligt såg jag inte längre golvbrunnen efter att ha tvättat håret för att den var övertäckt av stora hårtussar. Jahapppppp, tillbaka här igen då. Har inte glömt att det här är en naturlig del efter graviditet men jädrar så segt det kändes efter det senaste 1,5 årens försök till att läka mitt hår efter 18 år med extensions som förstört det. Det hade precis börjat bli tjockt och växa på längden när den här fasen började - och samtidigt som det här började så käkade jag antibiotika för min njurbäckeninflammation, med vetskapen om att det slår ut tarmfloran som jag också lagt över ett år på att boosta och läka efter upptäckten av läckande tarm och mjölkallergi. Haha, gudars det är skratta eller gråta. Meeeen inget av det är ju bortkastat. Håret mår bättre än det gjort på evigheter så det har förhoppningsvis fina förutsättningar för att återhämta sig och tarmfloran har fått världens bästa grund för en antibiotikakur. Heja heja! <3Läs även: ÄNTLIGEN fri från 18 års hårkaos!Läs även: Mina provsvar avslöjade varför jag inte mått bra.