01. När man refererar till sitt barn som "Jesusbarnet" pga att det hen precis gjorde är helt unikt. 02. Paniken som kommer när man inser att den lilla goa bebisen en dag kommer att titta på dig med slö blick och suckandes säga "du fattar ingenting morsan" ................. 03. Känslan av hopplöshet som infinner sig när man satt på sig en nytvättad pyjamaströja och hinner ha den på sig i exakt 14 sekunder innan hela ärmen blir nerspydd. Och man envisas med att ha den på sig ändå tills man lägger sig för att amma och inser att näsan hamnar rakt i kräkdoften så man ändå måste byta. 04. Den mentala analysen av bebisens bajs. Konsistens, lukt, färg. Rapporteringen till sin partner. Och plötsligt befinner man sig i en situation där båda hänger ner i blöjan för att den ena ropat "kom du måste se det här". 05. Oförmågan att sluta pussa på den där mjuka lilla kinden. 06. Längtan efter att vara .... torr. Inte nerspydd. Inte nerkissad. Inte nerdreglad. Bara torr. Utan fläckar. 07. När man nästan BLIR FÖRBANNAD FÖR DU ÄR SÅ JÄVLA GOOOOOO! 08. Alla gånger man bajsar med en unge i knäet eller stirrandes på en från golvet. 09. Känslan när ens lilla bebis möter din blick, sträcker sig efter ditt ansikte och den lilla handen möter din kind. Obeskrivligt! 10. När man glömmer att fälla upp BHn efter amning och upptäcker att man har ena bröstet ute en kvart senare (förhoppningsvis är man hemma när detta händer men inga garantier kan lämnas). Och en bonus: Bebisen får inte hjärnskakning av att vagnen rullar på kullersten. Faktum är att du snart kommer att gå omvägar för att rulla på den där jädra kullerstenen i syfte att söva den lille godbiten. He he. Bilder: Sarasblick
