Hur tänker du angående balansen jobb/föräldraledighet när man har en bebis (dvs innan dagisstart)? Jag hade själv inte möjlighet att jobba men känner mig på ett sätt lite snuvad då min man supersatsade på sin karriär & jag bara var hemma:( å andra sidan vet jag inte om jag orkat pga dålig sömn. Hur skulle du lägga upp tiden om du (fiktivt) hade fått en ny bebis & fick planera precis som du ville?❤️ Har ju nämnt flera gånger att jag ska skriva ett inlägg om hur jag upplevde att driva företag och ha bebis samtidigt. Det har av olika anledningar behövt marineras och är inte riktigt redo att formulera det än, men det kommer. Men såhär: Har man möjligheten och vill så önskar jag att man kan tillåta sig att vara i det utan att stressa. Men verkligheten är också att det är betydligt mer komplext än så. Det är så många faktorer i det här som påverkar - att känna att man hamnar efter i jobb/karriär/löneutveckling eller att man upptäcker att föräldraledighet på heltid inte får en att må bra eller vad det kan vara. Som alltid så tror jag att det är viktigt att lyssna in och respektera sina egna känslor. Prata om det och försök att reda ut vad som är rimligt i situationen du befinner dig i. Är det något du vill förändra - hur kan ni tillsammans förändra det? Till frågan hur jag ska lägga upp tiden om jag fick en ny bebis nu ... det känns ärligt talat allt annat än lockande, men klart vi leker leken! Vi förutsätter att det finns en pappa till den här bebisen, alltså att jag inte har blivit gravid på egen hand. Känslomässigt så hade jag velat amma länge som med Edith (10 månader), men det innebär också att bebisen är med mig majoriteten av tiden, vilket är mysigt - men jag minns den inre stressen över att sitta i möten med folk på högt uppsatta positioner och behöva dra fram bröstet och försöka att vara professionell, lyssna och representera mitt företag och samtidigt vara närvarande med min bebis som bara vill ha mat, tröst och närhet. Alternativet är att inte amma på heltid för att kunna frigöra tid och dela upp det mer så att tiden till att ta möten eller göra uppdrag utan bebis på magen finns - samtidigt som jag säkerligen skulle sörja att behöva ha det upplägget och lämna bebis till pappan halva dagar eller så för tidigt. Bara Edith var iväg på promenad med min ex-man så skrek hela kroppen efter henne. Den ständiga konflikten i att få en ostörd stund till att jobba och att hela tiden vilja bära henne på min kropp och finnas där. Gud, ärligt talat. Jag vet inte alls hur jag hade lagt upp det med en ny bebis. Nu finns ju också Edith att ta hänsyn till. Jag har en anställd på heltid. Jag jobbar mycket och vill jobba mycket. Är inte på en plats i min karriär där jag vill trappa ner eller ta en paus. Ett alternativ hade då kanske varit att ha en person (pappan om han är pappaledig eller en nanny) som alltid var med mig och bebisen. Så jag kunde ha hen nära men ändå få hjälp med det praktiska vid t.ex. ett möte. Att vara hundra procent föräldraledig är inte för mig, men samtidigt så var det så.jävla.svårt att räcka till, må bra och få ihop allt med bebis+företag utan att gå lite sönder. Den enda slutsatsen jag kan dra av denna långa utläggning är alltså att jag inte har en jäkla aning om hur jag skulle lägga upp det om jag fick en bebis till pga vill fortsätta driva mitt företag och vill vara helt närvarande med min bebis och amma länge. Gjorde ju allt det förra gången och känslan är att jag absolut inte vill utsätta mig för det igen pga ... det går ju egentligen inte ihop. Läs även: Hur får man ihop det?
