Så har jag äntligen ett tomt hus och utrymme att skriva. Efterlängtad tid att fokusera på en enda sak och givetvis är det blankt i skallen. Hur formulerar man sig? vad har jag att säga? Hallå? Efter ett år av att "jobba med vänsterhanden" lite här och där när det funkar och med inga vettiga förutsättningar för något arbetsrelaterat alls så luras jag ibland, helt odramatiskt, att tro att jag inte längre har något att komma med. Att jag är klar. Men så påminns jag om verkligheten och kommer raskt tillbaka till sunt förnuft. Det är inte konstigt att allt som har med jobb att göra känns lite (eller mycket vissa dagar) off när det sker i den lilla luckan Evy sover eller med henne klättrandes över mig eller ammandes samtidigt eller med henne i selen eller i en snabb paus när någon har ett par händer över. Aldrig något lugn i det, aldrig att ta någon plats i det utan hela tiden som på nåder, bara checka av det viktigaste, allt släpar efter, aldrig hinna klart eller ens börja ibland. Att sitta ner och fokusera på en arbetsuppgift är något jag drömmer om hehe. Det här är andra gången jag får barn som egen företagare med en karriär och arbetsliv som hänger på min personliga närvaro, med anställda vars jobb hänger på mina/våra uppdrag. Det var riktigt tufft första gången, allt var nytt och jag var 7 år yngre och därmed mindre livserfarenhet.Såhär andra gången har det var varit både lättare och betydligt svårare. Lättare mentalt med den tidigare erfarenheten i bagaget och fler verktyg att stärka sig själv med. Svårare eftersom mitt jobb innebär fler åtagande, företag och uppdrag nu mot då. Lättare eftersom vi har fler som jobbar med oss och därmed kan "styra skutan" tillsammans med oss. Svårare eftersom vi bygger hus (och projektleder det) samtidigt och att jag lever med en man med flera egna företag och en minst sagt ständigt aktuell karriär som också kräver massor. Vi kastade oss ut och körde allt på en gång helt enkelt. Nu är vi ett år in och börjar se ljuset i tunneln. Lillan börjar förskolan några dagar i veckan om några månader. Vi börjar snart ana någon slags upplopp på husbygget. Amningen fortsätter men kommer att avslutas inom några månader. Vi är över den mest intensiva puckeln, både som bebisföräldrar och husbyggare. Är så enormt stolt över att vi tagit oss hela vägen hit och att vi har varandras rygg så hårt genom allt. Att vi trots tärande trötthet, noll tid för ens eget, alldeles för lite sömn och dagar som slukas av görande och måsten, ändå fortsätter hångla, tramsa och kommunicera <3 Än är vi inte i mål men det känns i hela kroppen att det är en ny tid nu. Starten på det nya året innebär början på upploppet för oss, vägen mot nästa fas i ett liv som snart kommer se helt annorlunda ut med vårt drömhus, en gullis förs istället för alldeles nykläckt och mer lugn och ro. Är så enormt glad över att vi gjorde allt på en gång och må det snart vara över hehe 😌
