Mina axlar sjönk precis 10 centimeter och hela mitt väsen blev fyrtio kilo lättare. Edith SÖG på flaskan. Och fick i sig ersättning. Fy jädra farao vilken lättnad. Jag insåg först nu hur mycket det bott i mig, det faktum att hon inte tagit någon flaska. Vi har helammat sedan dag ett och allt har verkligen flutit på fantastiskt bra. Hon lärde sig snabbt ett bra grepp som skonade mina bröstvårtor, har ätit ordentligt och amningen har aldrig krånglat. Hon har älskat att amma. Men nu när det gått över sex månader så började jag känna mig klar och hon verkar känna likadant, åtminstone på dagtid. Men hon har inte fattat flaskan. Hon har bitit, blivit irriterad, lekt med den och grejat, men inte hittat suget oavsett vilket märke, storlek eller typ av flaska vi erbjudit. Och det har legat som ett orosmoln, hur fasen lär man en bebis att suga på en flaska? Det kändes omöjligt. Men så köpte vi idag ännu ett nytt märke - och plötsligt så sög hon som att hon aldrig gjort annat. Och jag började nästan gråta av lättnad. Nu ser jag ljuset, vi kommer att kunna sluta amma. Kim kommer att kunna ge henne mat och vi kommer att kunna hjälpas åt. Jag kan få börja trappa ner på amningen och hon kommer att vara nöjd. Samtidigt som jag gärna vill trappa ner på amningen så sörjer jag att det snart är över. Vi har haft en fantastisk amningstid det här halvåret och nu är jag (vi) redo att börja trappa ner. Läs mer: » Det är väl bara att amma! » Hur slutar man amma? » Så ammar vi!
