Det här med att sluta amma. VARFÖR VERKAR DET SÅ LÄTT FÖR ALLA ANDRA? Jag har upplevt föräldraskapet som relativt smärtfritt hittills. Har tyckt att bebistiden är rolig, mysig, utvecklande och massor med saker. Och ärligt talat så är det inte mycket som känts frustrerande eller jobbigt - förutom alla stunder då jobb + bebis slitit på mig såklart - men annars så rullar det på och jag trivs som mamma och tycker att det mesta funkar fint. Men det här med att sluta amma. Jag har slitit mitt hår. Jag har INTE fattat hur man gör. Jo, jag har fattat att man i teorin enkelt kan gå över till ersättning och bara sluta erbjuda bröstet. Men min bebis vägrade flaskan. Vägrade. Tills hon en dag fattade att hon skulle suga på den och hittade rätt. Men vägrade fortfarande ersättning. Vatten i flaskan gick bra. Jag ville sluta amma. Ville så gärna. Längtade tills vi var över på andra sidan. Svalde gråten när hon bet med sina 6 tänder. Tröttnade på att bli uppäten på nätterna och tröttnade på alltid vara konstant utsvulten. Ändå fattade jag inte hur fan jag skulle kunna sluta. Då svälter hon ju ihjäl. Och alla jag frågade hade så enkla svar. Vi gjorde bara såhär. Och vi gjorde bara såhär. Lätt som en plätt. Jahapp. För mig har det varit riktigt svårt. Fyllt med separation och ångest. Och frågor och inga svar. Det verkar så lätt för alla andra. Och jag kom på mig själv med att inte vilja sluta - fast det ville jag ju. Och jag kom på mig själv med att fortsätta erbjuda bröstet trots att hon inte efterfrågade det. Och såhär höll vi på. Tills det liksom lossnade för oss båda. Jag övade på att inte erbjuda bröstet utan vänta in tills hon efterfrågade det. Jag och Kim bestämde oss för att det skulle vara slut på nattamningen. Och plötsligt fick hon större aptit på dagen och började äta mer mat. Och i lördags bestämde jag mig för att skita i den där ersättningen och bara låta henne äta mer mat och erbjuda bröstet mindre och mindre. Vad hände då? Jo, hon började plötsligt äta ersättning i söndags när jag skulle erbjuda det "en sista gång". Så nu ammar vi till nattningen och max 1-2 korta stunder på dagen (lite mer nu när vi är utomlands) och hon äter mat till alla mål och kompletterar med ca 50 ml ersättning någon gång om dagen. Plötsligt lossnade det och nu förstår jag att vi kommer att sluta amma helt när vi kommer hem. Och det kommer att gå bra eftersom vi båda är redo och hon mår bra. Och jag har äntligen hittat en ro kring det och förstått hur jag ska göra. Men fan vad jobbigt det var där ett tag. Jag vet inte om ni är det minsta intresserade av det här men det är skönt att skriva av sig och jag gissar att det finns någon mer där ute som kämpar med amningsavslut. Vill bara säga att vi är många som känner likadant och det är inte så himla enkelt för alla att sluta amma. Bilder av Sarasblick.
