Någon bad mig skriva mer om det här med att vilja ha bara ett barn. Jag har ju uttryckt att jag kanske (troligtvis?) bara vill ha ett barn. Jag skriver kanske och troligtvis eftersom jag inte kan vara helt säker, men som jag känner nu och har känt sedan graviditeten var över så är jag klar. Det finns ingen som helst längtan efter ett syskon och när jag träffar eller ser bebisar så är det jättemysigt, men inte mer än så. Det här är inte lätt för mig att skriva. Både för att jag alltid tänkt att jag självklart vill ha flera barn, kanske till och med tre, och att jag sett mig som "någon som ska få flera barn". Och kanske framförallt för att jag känner att det inte riktigt är socialt accepterat att bara vilja ha ett barn. Det är väl lite själviskt. Det är väl klart att man måste ge sitt barn syskon. Det är väl ingen som frivilligt väljer att bara ha ett barn och så vidare. Men jag skulle inte kunna försöka få ett syskon bara för att man ska ha flera barn. Det skulle kännas helt fel att sätta ett liv till världen utan att egentligen längta efter det. Sedan kan jag inte bortse från det faktum att hur mitt liv såg ut när jag fick mitt första barn har satt sina spår. Att kombinera eget företag och en bebis är fruktansvärt krävande och ingenting jag rekommenderar. Det finns såklart fördelar men det tär och det kräver. Vill verkligen inte gå igenom det en gång till. Jag kan som sagt inte vara hundra procent säker på att jag aldrig kommer att vilja ha ett barn till men just nu är det stängt. Inte för att jag inte älskar mitt barn, utan för att hon är allt jag önskat och jag känner att jag redan har fått allt.
