Läser kommentarerna till det här inlägget. Det är en intressant diskussion och jag vill förtydliga att det är skrivet utifrån hur jag resonerar i mitt föräldraskap. Inte hur man "ska" göra eller att jag skulle vara någon "perfekt" människa eller förälder. Att komma med pekpinnar, utge sig för att vara någon slags facit, berätta för folk hur man är perfekt eller att måla upp mig själv som perfekt rimmar inte med det jag gör eller förmedlar, inte heller i detta inlägg. Skriver om hur jag resonerar i mitt föräldraskap, men det betyder inte att jag gör allt det där varje dag - det finns varken syfte, tid eller ork. Det är inte heller ett facit för någon annan och det är inte något som passar alla. Det är berättat ur mitt perspektiv och förhoppningsvis kan det inspirera någon. Däremot så är det utgångspunkten i mitt föräldraskap, återigen, det betyder inte att det är rätt eller bättre. Det känns bra utifrån vår situation och fungerar för oss. Exempelvis så hjälper det mig att berätta för Edith när jag är trött och slut och varför vi då inte kan göra det där eller det där då jag upplever att hon förstår och samarbetar lättare än om jag bara kör på och försöker driva på utan att sätta ord på det, då låser det sig för oss båda. Vill också lägga till att jag upplever att det på många sätt är lättare att vara förälder själv än när jag levde i en relation. Det blir helt enkelt en annan frihet i att slippa stämma av allt som man ju, såklart, gör när man lever ihop. Jag bestämmer när och vad vi ska äta till middag, om vi ska skynda oss hem eller kan släpa fötterna efter oss, jag kan låta tvätten ligga, leka istället när andan faller på osv. Vet inte hur jag ska formulera det men när man lever ihop så är det något annat, vilket såklart är naturligt eftersom det är fler viljor, behov, intressen och allt det där som ska synka och må bra - speciellt om man är en familj med flera barn. Nu är det jag och Edith som lever ihop vilket gör att vi hittat vår rytm och vårt sätt och jag upplever att det gjort mig till en mer närvarande förälder som har ett annat utrymme eller vad man ska kalla det för. Vill också förtydliga att även om jag utgår från samarbete så innebär det inte att Edith styr och att hon inte har några regler. Jag och hennes pappa sätter gemensamma regler och rutiner som gäller hos oss båda och tar gemensamma beslut och bestämmer, men utgångspunkten för att de ska efterlevas är inte att lyda utan att samarbeta - det är alltså viktigt för mig att hjälpa henne att förstå varför en regel eller rutin finns där istället för att den bara är där och du ska lyda den punkt slut. Är ni med?