Ni som hängt med ett tag känner till min problematiska relation till det här med tystnad. Jag mår så fantastiskt bra av tystnad - och har så svårt att vara i den när jag mår dåligt. Så fort jag är ångestriden, har en svacka i livet eller när jag var sjuk så blir den skrämmande och för påfrestande. Jag har skrivit mer om det HÄR och HÄR. Innan sommaren så tappade jag tystnaden igen. Pluggade in hörlurarna med ljud och distraktion så snart jag klev utanför dörren oavsett om det var för en promenad eller färdvägen till jobbet. Det var helt enkelt för obekvämt att vara i tystnaden så jag undvek den så gott jag kunde, orkade inte riktigt. Men efter semestern så har jag hittat tillbaka! Nu har jag aldrig hörlurarna i och är trygg i tystnaden igen. Det är så intressant hur en sådan liten grej direkt avslöjar något om mitt mående. Nu vilar jag i tystnaden igen, den är läkande. Jag vet att vi har pratat om det här många gånger tidigare, men hur ser er relation till tystnaden ut just nu? Kan ni lära något om ert mående genom ert beteende kring tystnad?
