Jag skrev precis ett sms till min coach (som jag går till för samtal) och tackade för att hon hjälpte mig att upptäcka att jag inte värderade min bromspedal lika högt som min gaspedal. Den insikten har gjort en betydande förändring. Jag har ju återkommit till att jag ibland får ångest. Förr mer än nu, men likväl ändå regelbundet. Tidigare var jag hjälplös när ångesten kom. Den slukade mig fullständigt. "Red mig" som jag skrivit i många blogginlägg genom åren. Men något hände när jag och min terapeut i något av alla våra samtal insåg att jag värderar min bromspedal och gaspedal olika. Att jag värdesätter min framåtanda, drivkraft och den där höga energin betydligt högre än dagarna som är mer ... jaha.Trodde ju länge att jag hade två personligheter och ibland har jag till och med ifrågasatt det här på en nivå att jag undrat om det är något fel på mig. Mina "två sidor" var så totalt olika. Oftast: Grundglad, optimistisk, lösningsorienterad, vill framåt, mycket energi, social, massor som vill komma ut och sådant. Sedan: Rakt ner i mörkret. Ångest. Golvad. Slut. Inåtvänd, deppig, katastroftankar och allt det där.Tänkte att okej, det är väl så jag är då. Personlighetskluven. Upp som en sol, ner som en pannkaka. Kanske inte har en diagnos men förvirrande har det varit. Så fick vi den där insikten under det där samtalet. Något lossnade. Ångesten och obalansen blir så kraftfull och väggliknande för att jag motarbetar min broms. Hade verkligen inte fattat att jag värderade det såhär men när hon sa det så förstod jag.Klipp till igår då jag njuter av helg efter en minst sagt intensiv arbetsvecka. Vet att jag behöver fylla på och vila. Ändå får jag något infall av att det "vore skönt att göra något med händerna" så tänker att jag ska dra igång projekt rensning här hemma. Ångesten smyger sig på - och nu vet jag att det är kroppen som talar med mig. "Hallå gullis, du ska inte alls rensa och göra, du behöver vila nu. Ladda. Kom igen, du vet ju det här".Så jag lägger ner alla planer på detta, äter lussebullar från bageriet och kör roliga dansklasser på youtube. Ligger i soffan och pratar med några vänner om anknytning och relationer via röstmeddelande. Somnar vid 22 och vaknar med en annan känsla efter tio timmars sömn.Jag kan ärligt talat säga att den här insikten om hur jag omedvetet värderade min gaspedal med allt vad den innebär så mycket högre än bromsen har gjort hela skillnaden. Nu kör inte ångesten längre över mig, nu vet jag att den kommer som en påminnelse om att jag gått in i gamla mönster, om att jag behöver vila och fylla på. Ångesten äger mig inte på samma sätt och jag blir inte längre rädd för den. Kroppen skickar in den när jag glömmer av mig och numera lyssnar jag, vilket gör att den också försvinner när jag agerar med att respektera behovet av vila.Nu blev det här långt. Tack för att du lyssnade! ♥
