Jahapp. Plötsligt hittade den tillbaka till mig, ångesten. Har varit förskonad från ovanligt länge men nu kom den och slog undan fötterna på mig. Skoningslös. Det började redan igår kväll och inatt vaknade jag flera gånger av att tankarna malde. Ångesten var redan vaken så att säga. Så den här dagen har mest gått ut på att försöka reda ut vad den kan bero på och försöka acceptera den. Först tänkte jag om det beror på jobbet och allt som pågår där. Blir väldigt berörd av det vi gör och det är mycket känslor hela tiden. Sedan funderade jag på om det kan bero på att jag glömde ta med mig de två tillskott som jag äter och alltid upplever en skillnad när jag inte äter. Troligtvis så påverkar det även den här gången. Sedan insåg jag att jag har haft en ledig dag helt själv för första gången på evigheter. Eller ett frukostmöte och lite jobb vid datorn men har mest funderat och funnits till dvs slappnat av vilket kan påverka. Det är väl en kombination av allt ovan + saknaden efter Edith. Gick ner till hotellets gym och körde något förvirrat pass helt planlöst och fick väl till några endorfiner, men det hjälpte inte helt den här gången. Försöker gilla läget och hoppas att det lägger sig snart. Resten av dagen får bestå av Bonusfamiljen på SVT Play, en promenad och köpa något som går att äta i sängen. Precis vad jag behöver nu!
