God morgon onsdag! Vaknade med samma långsamma känsla som de senaste dagarna och försöker klappa igång mig själv. Upp och hoppa, fokus på allt det fina som är och halloj världen. Har börjat känna att den där överväldigande känslan av att vilja göra snälla saker är mer och mer högljudd. Kroppen vill röra på sig och den stukade foten börjar läka på riktigt. Tankar om det som kommer framåt pirrar och bilder av det som önskas målas upp i huvudet. Är trött och pigg på samma gång. Glad och trevande. Tydlig och samtidigt sökande. Ett steg i taget brukar funka. Kanske random att slänga in följande såhär som avslutning men det blir så: Om du är orolig för något, ta reda på fakta. Känslor och tankar spårar lätt ur. Sortera och försök att vila i fakta. Skrev ett uppskattat inlägg om det här (klicka!), kanske är det någon som behöver läsa det igen. Nu, ut i dagen med oss. Den är ju här!
