Som jag nämnde tidigare har jag börjat få behandlingar med en typ av idrottsmassage för att hjälpa min kropp att komma tillbaka. Det sitter så mycket stress, sorg och kramper i mina muskler och det är omöjligt att få loss utan hjälp. Under gårdagens behandling nämnde jag att min andning sker genom munnen och nästan aldrig genom näsan och funderade vad det kan bero på. Min behandlare upptäckte att det sitter så hårda mängder sorg i näsans kanaler att min kropp i princip stängt av den funktionen. Jag har på riktigt inte kunnat dra ett riktig andetag genom näsborrarna på flera år, och trott att jag behövt mer astmamedicin för att det är så tungt att andas i vissa perioder. Genom att trycka på vissa punkter i näsans område släppte hårda spänningar, jag bröt ihop och grät med hela kroppen. Trots att det gjorde vidrigt ont så kände jag hur mycket gammalt släppte. Samtidigt som smärtan sköt omkring i ansiktet och tårarna rann ner i öronen så såg jag minnesbilder från USA som kom och försvann. Det låter på många sätt helt sjukt, men faktum är att jag nu för första gången på väldigt länge obehindrat kan dra friska andetag genom bara näsan. En otrolig känsla. Den här dagen spenderar jag i soffan då jag är helt utslagen. Det är så mycket som flödar i kroppen att jag är både yr, har huvudvärk och är helt slut. Men det är värt det, för nu kan jag andas på riktigt.
