Jag vill prata om det här med läkemedel. Eller rättare sagt det här med att slentrainmässigt peta i sig diverse piller som att det inte fanns någon morgondag. Det är/har blivit (?) så otroligt vanligt att äta piller, och jag menar mängder med piller. För att inte tala om alla pulver. Inte nog med att det är en vedertagen sanning att så fort vi har antydan till huvudvärk så ska vi snabbt bedöva med en huvudvärkstablett, har vi mensvärk är det direkt ett piller och har vi ont i kroppen är det genast voltaren i valfri form. Vi har dessutom rutiner med C-vitamin i brustablett, diverse helhetskoncept med piller som ger oss "allt vi behöver hela dagen", för att inte tala om alla proteinpulver, dietpulver, shakes, måltidsersättare och proteinbars. För att inte tala om hur snabbt och enkelt anti-depressiva skrivs ut. Hur vore det om vi istället för att direkt ta en huvudvärkstablett gick ut i friska luften, funderade på hur vi sovit/ätit/druckit/motionerat/andats/stressat den dagen, letade efter orsaken och försökte hitta sundare vanor? Jag förstår att medicinering är bra och nödvändigt i många fall. Men varför ifrågasätter vi inte pillrens makt över oss oftare? Varför gå direkt till pillret när vi har ont i huvudet eller sover dåligt? Jag menar att det håller på att bli en sjuk värld när människor som aldrig har tränat direkt börjar äta proteinpulver innan första gymbesöket och att många av oss äter inte bara ett, utan flera olika sorters piller och värktabletter dagligen. När jag blev utredd för laktosintolerans fick jag inte börja med att göra ett laktostest utan fick först tre olika sorters magpiller utskrivna att börja med. Och under hela min sjukskrivning för utmattningsdepression fick jag hela tiden kämpa emot medicinering. Läkarna propsade på att jag borde ta anti-depressiva men jag vägrade och behövde hela tiden stå på mig i min tro att det inte var rätt väg att gå för mig. Är det inte bakvänt? Eller är det bara jag som funderar på hela pillerindustrins makt över oss.
