Jag insåg att jag kanske formulerade mig lite luddigt när jag bad er "berätta hur ni vill ha pt-fia", jag menade alltså om ni har några önskemål och tips på vad ni gillar att jag skriver om och inte att jag försöker ändra eller anpassa mig som person till någon annan, vill bara förtydliga det. Som alltid är ni otroligt fina som ger mig allt stöd och väntar när jag behöver mina andetag. Det är inte alltid lätt att försöka tala klartext och berätta allt om vem man är, vad man står för och hur man lever och tänker i en blogg men jag försöker hålla en bra balans mellan min personlighet, yrke, privatliv och vardagsliv. På den senaste tiden har mina arbetsuppdrag ökat från alla håll och kanter vilket gjort till att min egen hälsa och framförallt träning har kommit i kläm och inte hunnits med som jag vill. Eftersom jag älskar mitt jobb och bara njuter av det som kallas karriär har min kropp fått nöja sig med det lilla vilket till slut påverkar mitt välmående och jag har gått utan träningslust. När arbetsdagen var slut ville jag bara ut ut i naturen och den friska luften, blotta tanken på att stanna ännu längre inne i det svettiga och bacillfyllda gymmet har gett mig gråa hår och jag har prioriterat skogen, promenaderna och luften framför min vanliga träning. Den uteblivna träningen har tillsammans med allt som skett inom jobbet gjort att jag stressat upp mig och känt att jag inte räcker till med ständigt dåligt samvete över att inte hinna allt jag vill. Idag känner jag för första gången på länge ett stort pirrande sug efter allt det där som innebär styrketester, svett och regelrätt träning. Jag är så tacksam över känslan av att äntligen vilja pressa häcken i ett rejält benpass och jag längtar efter träningsvärken. ,. jag tror jag försöker säga att livet och lusten till olika saker går upp och ner. Vi är inga supermänniskor utan behöver följa den berg-och-dalbanan som det innebär att ha en vardag. Jag lär mig varje dag hur min kropp fungerar och vad jag mår bra av. Det viktigaste kan nog vara att vi vågar låta oss vila när vi behöver det och att vi låter oss pausa samtidigt som vi vågar prestera, prova nya saker och vågar misslyckas. Jag återkommer så smått under morgondagen.
