"Sluta prata om hur stressad du är" - så skrev jag i ett blogginlägg förra veckan. Och det finns något i det där. Upplever att det är vanligt att berätta hur fruktansvärt stressad man är. Att allting är stressigt. Att man är stressad. Att man stressat hela dagen. Det har blivit någon slags norm för hur man är i livet. Det är inte en fråga OM man är stressad utan HUR stressad man är. Hur sjukt är inte det? Som att vi definierar oss med stress. Och vad är det egentligen man förmedlar till sig själv? Om man hela tiden berättar för sig själv och alla andra hur stressad man är så hamnar ju fokus där. Vi påverkas av det vi säger. Det blir en vald sanning som sänker oss. Så är det något litet (och väldigt snällt) som vi kan göra för oss själva när det kommer till hälsa, så är det att sluta prata om hur stressade vi är.
