Den senaste tiden har min tro på min väg börjat knaka i fogarna. Överallt ser jag träningsbloggar som dagligen skriver om sin träning, proteinpulver och dagens träningsövning. Det är Instagram-konton som postar diverse bilder på tighta rumpor, fitinspo och lättklädda kroppar. Det är en bomb av träning, träning och åter träning i sociala medier och jag har börjat tvivla på att det jag gör räcker till. Min tro på att min blogg är en viktig paus från allt det där. Att här fokuserar vi på hela bilden av hälsa där träning, vila, mat, svackor, glädje, styrka, svaghet och livet är en del av den - hälsan. Där vi fokuserar på att stötta, peppa och heja på varandra utan att analysera pulsklockor, kalorier och spända biceps. Den senaste tiden har tvivlen överhopat mig och känslan av otillräcklighet är svår och tung. Men så kommer kommentarer som dessa och lugnar mig. Bara att en enda läsare känner att detta är den där viktiga pausen från hetsen så är det värt att fortsätta. Så tusen tack för att ni ger mig pepp och trygghet när jag själv känner mig svag. Matilda skriver: juli 26, 2013 kl. 10:11 f m Hej Sofia! Jag är inne på din blogg varje dag och mår alltid så himla mycket bättre av att läsa din blogg! Jag tänker det varje gång jag är inne men jag har alltid tänkt att du VET hur bra din blogg är och därför inte kommenterat, men nu måste jag ta mig tid och säga hur himla fantastisk jag tycker du är. Jag har under det här året satsat stenhårt på skolan, och haft ett extrajobb vid sidan om. Jag har velat träna men har haft svårt att få tid med det. Jag tog därför minsta lilla lediga tid till att träna. Efter ett tag kändes det som att varje stund jag lägger ner på att inte plugga, jobba eller träna är onödig tid. Jag glömde bort det där att ha tid till mig själv för att må bra. 5-6 timmar om natten var standard att sova. Tillslut orkade jag bara inte mer. Det gick för långt och jag började träffa en samtalsterapeut. Hon avrådde mig från allt som innebar stress, vilket var skola, jobb och träning – och sjukskrev mig över sommaren. HUR skulle jag klara mig att inte träna alls på 3 månader tänkte jag? Men nu mår jag bättre än någonsin. Jag har lärt mig att det finns så mycket annat att njuta av. God hälsosam mat, ingen stress/panikångest eller hetsätande, att ligga ute på altanen när det är fint väder och ta långpromenader i naturen. DIN blogg påminner mig varje dag om hur viktigt det är att må bra, och att det ska komma före allt annat. Du har hjälpt mig jättemycket på vägen!! TACK!!
