Åh, blev alldeles varmt av detta inlägg, så fint! Angående nr 10, skulle inte du kunna skriva lite mer om energi, fast tvärtom. Att få våga vara trött? Och att få känna att det också är normalt.. eller är det ens det? Och får man prata om sånt? Jag har så svårt att tillåta mig själv att vara trött/energilös. Tänker hela tiden att det beror på något annat, att jag skulle vara allvarligt sjuk eller liknande att det är något ”fel” på mig då. Kan känna mig trött pga våren, pga sociala sammanhang, pga höga krav på skola/jobb osv. Okej, nu blev det massa svammel bara, men skulle helt enkelt önska ett inlägg på ämnet ”våga vara sliten”. <3 När jag tänker på det så har nog min blogg handlade mycket om just det här de senaste åren. Att våga vara sliten, att känna in. Det låter så enkelt - det är väl bara att vara trött liksom. Men det är så svårt, antagligen för att vi lever i en tid där prestation premieras inom ALLA områden i livet. Vi är inte fria från prestation någonstans. Och överallt ser man människors lycka och energi. Klart det är svårt att våga stå för sin trötthet. Jag vill säga att det är helt normalt att känna sig trött. Det är normalt att känna sig sliten en period. Och ibland så känns verkligen ingenting kul eller energigivande och det är också normalt. Det är livet. Det är också normalt att känna att man tappar energin under dagen eller att man är segstartad på morgonen. Det är normalt att förknippa våren med trötthet och ångest för att den kommer så plötsligt och allt blir naket. Livet är inte endimensionellt och glittrande alltid. Livet har nyanser och innehåller huvudvärk, dippar och vardagstristess. Livet är överkokt spagetti och somna till i soffan efter middagen. Såklart finns det perioder då tröttheten går överstyr och blir farlig, men då är det något annat och det brukar kroppen signalera om - om man vågar tillåta sig att lyssna. Helt vanlig trötthet har en lika självklar plats i livet som allt det andra.
