Min projektledare Sjödén samlade några av mina mest lästa inlägg 2021 i en lista. Lyfter några av dem igen den närmaste tiden. Här kommer det som får avrunda 2021 mest lästa inlägg: "Vi måste prata". Vi måste prata. Vad är det som pågår egentligen? Oavsett om jag får ett DM från någon på instagram, har samtal med någon av mina coachning-kunder, pratar med vänner eller ser på samhället i stort så är det tydligt: Vi går sönder. På riktigt nu. Vi kör oss i botten. Vi går sönder. Vi sliter tills det bara finns en blöt fläck kvar. Jag vet själv, gjorde det tidigt och spenderade år på att läka och hitta fötterna igen efter min utmattningsdepression och sjukskrivning. Varför vi går sönder är tydligt - vi är helt fucked up. Eller såhär, vi blir fucked up pga samhället vi fostras i. Vi lär oss att vårat värde sitter i prestation. Vi lär oss att aldrig vila. Vi lär oss att vara till lags, inte ställa till med obekväm stämning, inte ta plats och att skärma av kroppen som om det endast vore ett yttre skal som ska se perfekt ut enligt någon skev idealbild. Vi fostras i en värld där det är "flummigt" att känna in. Att man är rabiat när man uttrycker känslor och att man är cool om man har mycket att göra. Samtidigt får vi lära oss att det alltid bara finns två läger: Allt är svart eller vitt, allt eller inget. Lagom är tråkigt och att man helst ska ha levt ett helt liv innan man ens fyllt 25 och har en färdigutvecklad hjärna. Samtidigt sliter vi sönder oss själva eftersom vi inte vågar prata med varandra. Vi alla längtar intensivt efter att få bli sedda och bemötta och lyssnade på, ändå vågar ingen säga som det är. Vi håller allt inom oss och anpassar. Dödar allt som behövs för att passa in och ha det trevligt. Vi behöver sluta nu. Det är inte värt det. Har bara de senaste dagarna pratat med flera personer i olika sammanhang som lever på bristningsgränsen, som om de inte gör något radikalt idag kommer att sluta med en utmattning imorgon. Jag önskar så att du lyssnar nu: Eftersom samhället är fucked up - skydda dig själv. Undersök var din broms sitter och lär känna den. Börja prata med din kropp - hej, vad behöver jag? Öva på att uttrycka dina behov och sätta ord på känslor. Lär dig prioritera. Allt hänger inte på dig alltid. Om något inte fungerar eller gör dig orolig: Bjud in någon till det. Istället för att se det som att man är en belastning eller fläker ut sig: Se det som att du bjuder in till dig. Att du delar med dig av information om var du befinner dig till den det berör. Fråga dig själv: Var befinner jag mig nu? Hur mår jag och hur vill jag känna mig? Vad kan - och behöver - jag förändra så som livet ser ut nu? Är du på en plats där du mest "överlever"? Intensiv och alldeles för hög stress för länge kan få en att känna så. Att man checkar av livet. Om du befinner dig där i detta nu - stanna upp. Det är inte värt det. Ett första steg kan vara att befria sig själv. Att rensa. Att tacka nej. Att börja om litegrann, eller mycket. För att ha sagt det ännu en gång: Det är inte coolt att pressa sig själv tills man går sönder. Det tar år att hitta tillbaka, om man ens kommer tillbaka till full kraft. Ingen kommer att tacka dig för att du går över dina egna gränser. Känns det svårt att säga nej, öva på att säga "tack, gärna en annan gång". Vi lever i en tid som är orimlig på alla sätt. Skydda dig själv. Behandla dig själv med omtanke. Livet är långt och varje steg ska väl inte behöva vara en känsla av "jag är så stressad hinner inte med gud nu är det mycket kaos här". Livet. Vad handlar det om för dig? Unna dig nyanser. Unna dig pauser. Unna dig att möta din blick och fråga dig själv vad du behöver - och lyssna på det. Unna dig att vidga perspektiven. Unna dig en broms som sitter stabilt bredvid din gaspedal. Unna dig vila. Livet. Vad handlar det om för dig och hur mycket av det upplever du här och nu? Tack för att du läste hela vägen hit. Världens största kram! < 3 Läs även: Såhär tar jag hand om mig själv i helgen
