Jag fick en fråga om ett jätteroligt möte och min första instinkt var att kasta mig på kalendern och rensa allt som redan var där för att anpassa mig efter detta. Jag är bortrest de föreslagna tiderna men skulle eventuellt kunna klämma in det dagen efter och ändra på något annat. Men mötet är på annan ort vilket gör att hela dagen försvinner och jag behöver då ta med mig Edith vilket känns onödigt när vi nyss varit i väg. Ändå tänker jag att jag måste anpassa mig för att få till det. Och det är det här jag vill belysa. VI BEHÖVER INTE ALLTID ANPASSA OSS. När vi får en fråga så kan vi säga "det passar tyvärr inte, men jag kan dessa datum". Vi behöver inte alltid säga ja direkt och ändra om allt ens eget. Vi får undersöka hur vår planering ser ut och skicka nya förslag som faktiskt fungerar med ens liv. Jag tror att det är så lätt att fastna i tron om att man inte får vara till besvär. Att man alltid måste säga ja och sedan lösa de problem som dyker upp för en själv. Att aldrig vara krånglig genom att föreslå en annan tid. Men man får det. Det är snällt mot sig själv och sin egen stressnivå. Det är ärligt mot den man planerar med och alla vinner på det i längden eftersom man då hittar en tid som verkligen fungerar. Annars sitter man där, lite obekväm och jäktad för att man har klämt in något som man egentligen inte hinner eller orkar. Det var en av de tidigaste (och viktigaste) lärdomarna jag fick som nybliven personlig tränare. I början frågade jag kunderna vilken tid de ville träna - vilket resulterade i att jag var på gymmet från 07-21 och hade två kunder på morgonen, en på lunchen och fyra på kvällen och många timmars lucka mitt på dagen. När jag kom på att jag faktiskt kunde bestämma hur jag ville utforma mina arbetsdagar och säga vilka tider som fanns lediga så anpassade sig kunderna och jag fick en mycket hälsosammare arbetsdag.
