Jag gick in i 2022 med en förhoppning om att det här året skulle bli mildare. De senaste 4-5 åren har varit så livsförändrande och massiva i utveckling, kris, vägskäl, nytt, göra upp och börja om att det räcker och blir över. 2022 ville annat och har ärligt talat prövat mig på sätt jag inte kunde förutse. Nu med facit i hand (och en känsla av att börja landa) är jag tacksam. Förstår att det här året behövdes och att utmaningarna pushat mig till att ta nya steg inuti. Efter det här året är det tydligt att jag aldrig någonsin "får" vika från min värdegrund och intuition. Jag har prövats för att jag behövde stå ännu stadigare och bli ännu tryggare. Året som helhet har vari himlastormande och svårt på samma gång. Utmanande och lärorikt. Intensivt känslomässigt på ett sätt jag sällan upplevt. Jag har inga tankar om att 2023 kommer bli lättare eller "det bästa året någonsin". Det enda jag bär med mig är att när utmaningar kommer så är det för att jag behöver öva mer på någonting. Att de är en chans att utvecklas och fortsätta bygga den trygga platsen inuti. Tack för ett 2022 som tärt, jag behövde det också. Läs även: Mer om prestation!
