Bläddrar tillbaka i arkivet för att se vad jag gjorde den här tiden för några år sedan. Möts av åren som singel och ensamstående efter skilsmässan och slås av hur mycket glädje det fanns. Jag ÄLSKADE att leva själv där och då. Det var en sådan otroligt viktig period för mig! Att få leva själv, umgås med mig själv, utsättas för allt som är livet och dess grejer själv. Att inte ha någon att luta sig mot. Att vara i vuxenlivet själv. Att få renovera, styra, ställa, fatta beslut och hela you do you. De här åren var som växtnäring för mig, själsligt och personligt. Är så oerhört tacksam över att jag fick dem mellan min tio år långa relation och innan min nuvarande. Att jag fick tid att läka, andas, pilla mig i naveln, sova ut, bestämma vad jag ville ha i mitt hem och känna den totala friheten som det innebär. Eftersom jag träffade min ex-man precis innan jag skulle fylla tjugoett och innan dess var i flera tonårsrelationer och rätt lite singel så var det viktigt. Att få köpa min egna lägenhet och stå för allt vad det innebär. Det blev en viktig lärdom om att jag är kapabel och kompetent till att både försörja mig själv, ta hand om mig och mitt barn på egen hand och jag har oerhört roligt även utan en man i mitt liv. Jag älskar att nu dela livet med min kärlek - och jag är så tacksam för singelåren däremellan! <3 Läs även: Gravida orkar ingenting längre!
