Idag rensades mitt system något oerhört. En konversation hjälpte mig att äntligen komma i kontakt med något som legat och tryckt länge. Jag grät som ett barn, sådan där fulgråt som kommer långt inifrån. Det var så tydligt att det var gammal skit som behövde komma - en systemrensning om man så vill. För mig är det självklart att vi lagrar känslor och ogråten gråt i kroppen om vi inte möter det. Om vi biter ihop när vi egentligen behöver bryta ihop så försvinner det inte, vi sväljer och det lagras. Om vi biter ihop när vi egentligen är förbannade så försvinner inte ilskan bara för att vi ignorerar - den lägger sig någonstans inombords och väntar. Som alla känslor som inte möts. Att lägga locket på innebär inte att det är avklarat. Ibland behöver systemet rensas. Ibland blir det översvämning för att man t.ex. är i ett bråk som handlar om något och innan man fattar det så handlar allt plötsligt om något annat, något gammalt som ännu inte retts ut och nu kommer med full kraft. Eller som idag, något blev en trigger som hjälpte mig att komma i kontakt med gammalt som behövde släppas ut. Har känt att jag behöver gråta men inte lyckats komma i kontakt med det själv. Jag fulgrät så innerligt och var samtidigt inte det minsta ledsen. Kroppen behövde rensas så var i samma stund tacksam och lätt i sinnet. Befriad från gamla känslor och gråt som ännu inte gråtits. Är tacksam för mycket i det som hänt inuti senaste åren. Att jag numera släpper fram gråt när den kommer är enormt värdefullt för mig som alltid tidigare stängt av. Läs även: Varför väljer vi att dejta och leva med män?
